Min artros började för ca 10 år sedan, jag fick känningar i knän
och fingrar. Läkaren sa att jag hade artros och att det är vanligt för
kvinnor i min ålder. Han sa också att det inte fanns så mycket att göra. Han
skrev ut smärtstillande medicin som jag kunde ta vid behov. Jag gick själv
vidare med vad är artros? och vad kan man göra för att mildra eller bli av med
smärtan. Jag vände mig till den alternativa läkemedelskonsten.
Fick tips om att äta danska strandnypon tabletter, jag fick också till mig att
äta mer än vad som stod på förpackningen samt att motion och att vara i rörelse
var bra, även om det ibland gjorde lite ont. Jag blev bättre och det höll sig i schack i flera år, tills för ca 4 år
sedan då artrosen blev värre under vinterhalvåret. Jag blev sämre i kylan och smärtan
ökade på fler ställen, ut i armarna och i handlederna som blev mycket besvärligt.
Även ryggen blev sämre men eftersom jag haft problem med ryggen i större delen
av mitt liv så kopplade jag inte ihop detta med artros. Ryggvärken trodde jag berodde
på mina tidigare skador och diskbråck i nacken samt mina graviditeter. Min
första graviditet var hur bra som helst, men med andra barnet fick jag fog lossning
efter 4 månaders graviditet, besvärligt, min 3:e graviditet kom fog
lossningen redan i v 7, hela bäckenet löste upp sig, det som ska ske i samband
med födseln. Jag fick vara i stillhet och använde kryckor för att ta mig fram
från 7:e veckan till slutet av graviditeten. Detta tog tufft på ryggen, läkarna sa
inga mer graviditeter för dig, din kropp fixar inga fler. Tack sa jag, jag
sitter nöjd 
Det krävs mycket träning efter fog lossning,
så där har jag lärt mig en hel del, hur man bygger upp rygg- och nackmuskler,
med idogt tränande och långa promenader. Träning har alltid funnits på schemat.
Då jag slarvat eller inte prioriterat mig själv och min träning, har jag
naturligtvis blivit mycket sämre. Jag har tyvärr ibland lagt för mycket tid på mitt arbete, arbete och åter arbete. Jag erkänner
och jag pratar idag med mina barn, att de inte ska ta efter mig i just denna del
. Visst, ibland kan man behöva lägga in en högre
växel för att nå sitt mål och en arbetssituation kan öka, men det får absolut inte
pågå en längre tid eller gå ut över hälsan, återhämtning är livsviktigt. Jag
har förvisso haft roliga uppdrag ”för det mesta” och lärt mig enormt mycket, så
det finns mycket att glädjas åt. Men jag har också haft ”år” då tempot varit så
högt att jag legat med hjärtklappning på nätterna, det säger sig själv att det
inte är bra för kroppen.
Juni 2005 gick jag in i väggen, läkarna trodde först
att jag fått virus på balansnerven. Vid den tidpunkten av mitt liv, hade jag familj, 3 ljuvliga ungar med allt vad det innebär, samtidigt som jag arbetade heltid, var fritidspolitiker i SDN Askim, tränade för stora klassikern och ett stort hus som skulle skötas.
Jag såg ut som hälsan själv, stark och vältränad, men hela världen började snurra och jag sökte hjälp hos läkaren. En vecka senare skulle jag Cykla Vättern rundan 30 mil,den satte läkaren stop för. Efter
ca 3 veckors utredningar konstaterade läkaren att så inte var fallet, du har inte virus på balans nerven. Den
läkaren var bra, han ställde frågan, hur lever du? Vi började bena ut, hur mitt
liv och min vardag såg ut. Läkaren kom fram till att min kropp höll på att ta slut att jag drabbats av ”utmattnings
syndrom”. Jag insåg ganska omgående att det han sa var rätt, hur hemskt det än var att höra. En rehabilitering process
sattes i gång, min arbetsgivare ställde upp och var med mig hela vägen. Jag
gjorde som jag blev tillsagd. Jag fick lära mig hur det var att ta hand om mig
själv för att kunna komma tillbaka till arbetslivet, för det ville jag till 100
%. Jag var naturligtvis jätte arg på mig själv, hur kunde jag låta detta gå så
långt, jag hade helt klart lurat mig själv och alla andra. Det tog drygt ett och
ett halvt år, sedan var jag tillbaka i full tjänst igen. Jag var helt sjukskriven
till en början, och sedan trappade vi upp arbetstimmarna i flera månader, tills jag var tillbaka på heltid. Det var en resa som fick stor betydelse i mitt liv, jag lärde
mig en hel del om stresshantering, hur jag hanterar mig själv och andra i
stressande situationer, bra avslappningsövningar, lugn och ro, hur viktigt det
är att andas rätt, att bara vara, och jag gick i samtalsterapi hos en beteendevetare som jag klickade med direkt, det var en fröjd att träffa henne, hon var helt grym. Inte något ont utan att det
har något gott med sig en stor erfarenhet rikare.